Jag sitter som vanligt på Starbucks och är på datorn medans Louise är på sin "Fashion course". Jag går och lämnar CV till diverse butiker och cafén, men ibland måste man ta en paus efter att ha gått några timmar i sträck. I London är verkligen Starbucks ens räddning och sista hopp om man mår dåligt. Köper man ett Starbuckskort för ca £5 så har man tillgång till deras gratis Wifi och får kaffe för £1. Jag har nog varit på Starbucks kanske 3 ggr varje dag medans Louise leker fashion och utan det hade jag inte klarat mig. Det är kul att bara sitta och lyssna på folk som pratar engelska. De har en helt annan melodi när de pratar, svenskarna är mer monotona och har samma ton hela tiden. Jag funderar helt seriöst på att börja spela World Of Warcraft så har jag allting all set på Starbucks.
Jag har nog aldrig sett så många fikusar på en och samma dag någonsin förut. De flockas på gatorna och de är stolta över det. Det är nästan så att de borde ha ett eget område i London, ... Ahh visst ja, de har de ju, det heter Soho. Detta området har sjukt mysiga gator likt stora delar av resten av centrala London, bara det att varannan affär man går förbi står det en lönnfet eller väldigt spinkig kille med stor urringning och färgglada kläder/hår med lillfingret i munnen och scannar en, uppifrån och ner.. fram och tillbaka.. Det är förvånansvärt nog här som Louise går sin kurs i mode..
Well det har iaf gått bra för mig hittills med jobbsökandet, så jag kan nog ta det lugnt tills när Louise har slutat om typ en timme så kan vi gå jakt båda två. Vi bor för närvarande i en mysig lägenhet I Crystal Palace som en vän till oss äger, men nästa vecka på måndag flyttar vi in i vår riktiga lägenhet!
För ett halvår sedan satt vi och pratade om att vi ville till London och bo där. För några månader sedan satt vi och kollade lägenheter på olika sidor och blev inställda på en ny lägenhet varje vecka. För några veckor sedan fick vi en lägenhet. För en dag sedan började jag packa och började säga hejdå till mina kompisar. Inget av det som vi gick igenom förut kändes verkligt eller berörde mig direkt, utan det är nu när jag ligger sömnlös och det är 4 timmar kvar tills jag ska till Kastrup som verkligheten börjar komma ikapp mig.
Vi ska inte bara vara borta i någon vecka och sedan komma hem. vi ska till ett annat land, lära mig att inte prata svengelska utan engelska och bo där i ett år. Vi ska flytta hemifrån. Det känns konstigt att min hjärna och min kropp tycks ha tagit hela ”London-grejen” väldigt lätt, och inte riktigt fattat att jag ska dit och att mitt liv kommer bli helt annorlunda. Inga rutiner blir desamma. Nu fattar jag tyvärr det och det gör att jag är helt nervös. Men jag ska dit med en tjej som jag älskar, och vet att jag vill vara med i framtiden. Jag tror att London kommer bli sjukt fett, att vi kommer att ha det roligt varje dag tillsammans och att vi kommer utvecklas riktigt mycket.
Jag längtar efter att nästa morgon vakna upp tillsammans med min flickvän, helt ensamma, utan magknip, i London. Känna kontrasten. Försöka prata engelska. Vara uppe hur sent man vill. Hell yeah.
Kindest regards,
Ewrik
PS. Kommer sakna mamma och min lillebror jättemkt.
DS. Katten också
