smile like you mean it
nu börjar det kännas att vi är här för att stanna och inte är här på semester. lite delade känslor, älskar att vara i london, det är verkligen en fantastisk stad. men hatar samtidigt att inte vara i sverige. jag känner inte någon här typ förutom erik. och nu är erik på någon utflykt med sitt nya jobb och jag sitter ensam. det är hemskt, jag hatar det. vill bara vara hemma i landskrona, och ha några minuter till kompisar. inte behöva ringa dyra utrikessamtal för att kunna fråga mamma om något. börjar undra om det kanske gick för snabbt, att vi bara flytta hit på vinst och förlust.
min kurs är slut nu och den har varit jätterolig. jag har lärt mig mycket och jag har träffat nya människor, men det är inte direkt någon jag kommer hålla kontakten med eftersom nästan ingen bor i london. jag har delat ut cvn men ingen har hört av sig, visserligen har det bara gått tre dagar men det känns ändå så himla dålig.
wäh, jag vet att allt detta nästan bara beror på att jag har lite hemlängtan och att jag inte hatar london. men det är svårare än vad jag trodde det skulle vara att flytta hit och lämna allt. kan inte alla jag känner bara flytta hit? ok? bra!
Kommentarer
Postat av: Julia
fixa en lägenhet åt mig så flyttar jag dit ;) haha! kan du inte fråga om du får praktisera nånstans så du lär känna nytt folk och får nån arbetserfarenhet? :)
Trackback
