londonblogg

för ett år sedan hade jag och erik idéer om att vi skulle dra till paris, men kom ganska snabbt på att franska är nog inte så himla lätt att lära sig trotts allt... sedan kom vi in på london och ja, resten kan ni ju läsa i inlägget här under. det har hela tiden känts så långt bort, att vi på riktigt ska flytta ihop. i ett annat land. men idag så började jag förstå, när julia, emilia och maja kom efter varandra och sa hejdå och grät. som vi grät. mina bästisar och min kusin. som maja skrev så är det ju inte jorden undergång men det känns bara så fel att säga "hejdå, nu ses vi kanske inte på två månader" när man har setts flera gånger i veckan. wäääh.

imorgon, eller om cirka fem timmar, står vi alltså på kastrup med alldeles för mycket bagage och ska säga hejdå till vår familj. för att inte ses på någon månad, när man annars ses varje dag.

welliwell, så är livet antar jag. om man inte utmanar sig själv lär man sig inte, även om det är skitläskigt. utan att överdriva (mesig tjej) men vi ska nog klara det, min lilla man och jag!

nu ska jag försöka sova, även om jag vet att jag inte kommer lyckas på låååånga vägar.

ps imorgon är jag i london ds

ps2 erik också ds

ps3 aaaah, läskigt!!!!! ds